Idag skall det bli dagen när utlandsrösterna räknas. Den sista möjligheten, ett sista halmstrå.

Jag har seriösa funderingar på vad jag skall göra om det blir rödgrönt på riktigt. Många säger ”du skall tänka på laget före jaget” och ”var inte så egoistisk” Det är jag väl för fan inte. Jag tänker på barnen och barnens barn. Skall de växa upp i ett land som premierar de som inte vill jobba och där man bäst sitter hemma och lyfter bidrag istället för att jobba? Nej vet du vad! Jag har dessutom bara ett liv och det livet har jag levt en större del av och jag vill INTE tyna bort de sista åren, utan då vill jag känna att allt arbete och all ansträngning äntligen ger frukt!

Fy fan vad jag är arg, ledsen och besviken!