Idre fôr i tia

Undrar om det är åldern som gör att man börjar tänka på sin ungdom mer och mer… Satt och tänkte tillbaka på min barndom och ungdom uppe i Idre. Det finns en hel del historier som dyker upp. Vissa bättre, vissa sämre och vissa som absolut inte skall sättas på pränt! Här kommer i alla fall en som tål dagens ljus!

Ja just ja, jag kanske ska förklara rubriken för er som inte har hört så mycket ”Idremål”. Det betyder kort och gott ”Idre förr i tiden” och inte som någon trodde ”Idre för en tia”! Nu har vi klargjort även det!

En kall vinterkväll, jag skulle tro att det var under sportlovet, så var jag och en kompis ”nere på byn” och strosade runt. På den tiden var det inte bara Idre Fjäll som hade boende för turister, utan även flera ställen på själva Idre också. Vi träffade på ett gäng ungdomar i vår ålder som vi föll i samspråk med. Efter en stund så frågade två av tjejerna i gänget om dom inte kunde få åka skoter en sväng och det var ju klart att dom skulle få. Jag och kompisen gick hem och hämtade skotrarna för att ge damerna en liten sightseeingtur runt de närmaste omgivningarna. När vi kom tillbaka efter någon halvtimme så stod deras killar där och var inte allt för imponerade.

En av dem sa till och med ”vad är det där för jävla moppe” och sparkade lite lätt på min skoter. Snäll som man är (kanske inte) så erbjöd jag så klart honom en tur… Han ville inte, men vågade nog inte tacka nej inför tjejerna, så han klev upp bakom mig och sedan bar det iväg. Det var nog säkert 15 minusgrader ute och han hade en tunn jacka, jeans och lågskor på sig. Färden gick förbi skolan och ut på sjön. Full gas givetvis och över de största ojämnheterna. När jag vände tillbaka flög fan i mig, jag siktade på ett område med öppet vatten och skrek att han skulle hålla i sig ordentligt. Grabben fick så klart panik och började att slå mig i ryggen och be mig stanna, men se det hade jag inga planer på att göra! När vi kom över kanten på vaken och ut på det öppna vattnet så skickade han så klart ut benen på varsin sida om skotern, varvid han blev dyblöt från knäna och ned.

Efter denna strapats blev det sedan full gas mot byn igen och när jag släppte av honom så var hans byxben hårda som pansar i kylan och jag tyckte mig se lite tårar i hans ögon! Tjejerna och de övriga i sällskapet som väntat på honom skrattade så dom skrek åt hans uppenbarelse och jag har svårt att tro att han någonsin satte sig bakom någon på en skoter igen!