Vaknade upp till -9,6 grader! Nu börjas det! Kände lite av halka på väg till jobbet, så nu får man se upp både med sig själv och andra!
Annars är det väl en måndag som så många andra. Måndagsmöte på jobbet och sedan är det bara att sparka igång veckan. Helgen som gick, gick fort, som så många helger innan. Man hinner knappt ta fredagsölen innan måndagen knackar på dörren. Det finns ju iofs en fördel med det, och det är ju att vintern tar slut snabbare!
Jahapp, man börjar allt mer att bli en gubbe! Vaknade 05:45 och så klart var det lögn att somna om! Det var bara att pallra sig upp och bränna på en balja java!
Tankarna snurrar kring allt möjligt, just nu mest positiva tankar som tur är! Det är inte så långt kvar till December hörrni! Vet ni vad det betyder? Jo, det vänder! Ljuset kommer tillbaka sakta men säkert och så småningom så kan vi skönja en vår där bakom kröken!
En annan sak jag satt och tänkte på är hur mycket ens jobb betyder för en, både på gott och ont. Hur tänker jag nu? Jo så här… Har man inget jobb, eller att man har ett jobb man inte trivs med, så har man ju en massa problem. Har man däremot ett jobb man trivs med så blir ju allt så otroligt mycket enklare! Man behöver inte ha ångest varje söndagkväll för att man skall tillbaka till jobbet på måndag, man behöver inte ens ha ågren när semestern börjar ta slut! Visst, det är oftast mycket bättre att vara ledig än att jobba, men man klarar sig utan den där riktiga jobbångesten!
Jag har haft arbeten där jag verkligen vantrivts. Sedan har jag haft vissa arbeten där själva arbetet varit helt ok, men där vissa personer varit som variga bölder i röven och därmed blir ju inte jobbet roligt i alla fall! Nu däremot, så är både mitt jobb, mina kollegor och mina chefer helt fantastiska! Så otroligt underbart det är att gå till jobbet utan att känna den minsta oro eller olust!
Som ni ser… mycket spretiga tankar blir det så här en söndagmorgon i November, men nu är det kanske dags för en kopp kaffe till så att man kan få liv i den här gamla kroppen!
Minus 5.4 grader säger termometern, fy fan säger jag!
Klockan är 8 och jag sitter här framför datorn med en kopp varmt och gott kaffe. Ok, jag skall inte klaga så förbannat, för det är inte synd om mig. Jag har ett hus som är varmt, jag har ett jobb jag gillar och alla människor runt mig är bra, ja några är till och med helt fantastiska! Jag är inte rik, men jag har så jag klarar mig, så nä, jag ska inte klaga.
Jag har dock en hel del funderingar… Då och nu, vad säger du om det? Var det bättre förr? Tja, enligt mig så var ganska mycket bättre förr, om än inte allt kanske. Om man tar tiden för min uppväxt t.ex. 70 och 80-talet.
Mycket kanske inte var bättre då, även om jag upplever det så. Folk hade nog bara andra typer av bekymmer då, mot de bekymren vi har idag. Jag är kanske inte rätt människa att avgöra det då jag ju var barn och ungdom på 70 och 80-talet. Dock får jag för mig att mycket var ganska mycket ”rakare” och enklare då. De nyheter man fick kom från radio och TV. Trender och liknande kom också den vägen eller från folk som reste runt i världen för att fånga trender. Det gick inte så förbannat fort som det gör idag. Undrar om det inte är det som gör att jag många gånger känner mig obekväm nu? Att saker går lite för fort. Folk hinner liksom inte med. Man snappar upp något och sedan reagerar man på några sekunder. Skillnaden nu mot då är ju att med alla sociala kanaler vi har tillgång till, så kommer dessa reaktioner omedelbart ut till en ganska stor mängd människor och det kanske inte alltid är av godo.
Jag tror även att vi tog bättre hand om våra nära och kära förr. Idag känns det som att vi ursäktar oss med att vi inte har tid, medan vi förr besökte varandra och faktiskt tog oss tid att sitta ner och lyssna när någon ville säga något.
Om jag på något sätt skall försöka mig på att sammanfatta allt mitt ordbajsande och mina spretiga tankar, så borde det bli något i den här stilen…
Vi borde kanske lägga ifrån oss mobiler och datorer då och då för att verkligen umgås.
Vi borde kanske tänka lite mer på varandra och inte bara på karriär, pengar och framgång.
Vi borde stanna upp ibland och tänka efter vad det faktiskt är som betyder något för oss.
Framför allt, och detta tror jag är det viktigaste, så borde vi kanske inte bry oss så mycket om vad andra människor tycker och tänker om oss, utan faktiskt göra det som känns rätt för oss själva i denna stund!
Så… Nu känns det lite bättre.
Hoppas att just du får en fantastisk dag denna frostbitna lördag i november!
Nu är det svart som i ett sotararsle nästan dygnet runt och värre blir det innan det vänder. Jag har en LED-ramp på bilen och inte ens den förmår att lysa upp tillvaron tillräckligt. Nu har jag spanat in något bättre. Funderar på att köpa ett trepack LED-ljus från Valostore. Kollegan har sådana på sin bil och de lyser så in i h-e. Får bli en för tidig julklapp till mig själv tror jag!
En annan sak som man retar sig på så förbannat varje höst innan det där vita äcklet kommer är ju alla dessa presumtiva organdonatorer som är ute och traskar runt. Svartklädda och utan en enda reflex, som om de vore självlysande… Hur vågar man tro att man skall bli sedd när man beter sig på det viset? Jag har inte sagt så mycket om det varit folk som aldrig kört bil och av den anledningen inte fattar hur dåligt man syns, men det är av alla sorter. Ja jösses…
Så, nu har jag fått spytt lite galla igen, undrar när jag skall skriva något positivt här? Jodå, det kommer till våren! Jag är ganska svår att få på dåligt humör när vintern är på väg bort och våren är i antågande!
Until next time!
En ledig lördag. Dagen började, som de flesta andra dagar, med den obligatoriska kaffekoppen. Lite slappande på morgonen och sedan frukost. Jag fixade sedan en del med båten som skall få sina vinterkläder på sig i helgen. Det blev i alla fall lite urplockning och förberedelser inför morgondagen, då ställningen skall upp och presenningen skall läggas på plats.
Resten av dagen blev lugn. Jag pysslade lite med hemsidan och gick en prommis med Amigo innan det var dags att fixa lite kvällsmat. Det blev ryggbiff med strips och persiljesmör och till det ett par glas Villa Puccini.
Senare på kvällen så blev det äntligen dags att få ha ett Facetime-samtal med Julia i Frankrike och med Johanna, det gör så gott i ett pappahjärta.
Vidrigt! Man kliver upp och möts av en termometer som visar på nästan sex minusgrader! Åhh gud vad jag vill emigrera!
Idag blev det dock ingen dag när man kunde Emigrera! Idag skulle vi vara barnvakter till Bell och Johanna och Amigo. Drog till Borlänge på Noseworktävling! Det slutade faktiskt med att han kom hem med ett diplom och en rosett! Så stolt husse och pappa! Alla fyra söken klarade han, men hade lite för mycket tid för att komma på pallplats, men vilken start! Vilken första tävling!
I morgon skall de på’t igen, då är det dags för inomhussök!
Japp, så är det! Vaknade i ett frostnupet och ogästvänligt landskap idag. Jo, jag vet att det blir höst och vinter varje år, men det gör ju inte automatiskt att jag gillar det…
Många säger, men varför flyttar du inte om du tycker att det är så jobbigt? Ja, det kan ju tyckas vara en relevant fråga, men när man har passerat 50, är lite bekväm och lat av sig, har hus och en massa prylar, så skulle det ta mig flera år att avveckla allt och komma iväg. Det känns lite som ett moment 22 faktiskt. Jag är ju inte heller tillräckligt rik för att sluta jobba, så där är ju entuva till som stjälper lasset. OM jag nu skulle få mig för att flytta (och lyckas att övertala övriga i min närhet) så vad skulle man leva av? Nä, tyvärr är det nog bara att harva runt som innan, i alla fall i några år till, sen får vi väl se.
Under tiden får väl ni som tycker det är jobbigt med mitt klagande på vinter och kyla försöka att undvika att lyssna och läsa! 🙂
Vad händer annars i helgen då? Tja, jag skall försöka göra båten klar för vintern, det är väl min första och största uppgift idag. Johanna kommer hem och hämtar Amigo också. De skall på en Nosework-kurs i Borlänge! Skall bli riktigt spännande att höra sen hur det gått!
Nä, nu blir det en kopp kaffe och lite slappande innan man tar tag i dagens måsten!
Ha en fin helg och gör inget som jag inte skulle gjort!
Ja herrejävlar, vad skall man säga?
Åker man frivilligt och utan beskydd eller andra fallskärmar till en krigshärd, mot all inrådan från alla instanser, så borde man få räkna med att man inte kan få så värst mycket hjälp när det skiter sig! Men fröken Thunberg med anhang kan minsann! Jajamän, ”vi vänder upp och ner på både himmel och jord tills vi får som vi vill.” Dessutom får medierna dubbelorgasm och försöker övertrumfa varandra i jakt på klick och lösnummerförsäljning! Nej, tysta ner skiten och låt rättvisan ha sin gång! Med denna uppbackning sitter hela högen snart på en båt igen och historien upprepar sig! Jösses…
Hösten börjar att visa sitt fula tryne nu. Dimma som var ogenomträngligt tjock var det när jag åkte till jobbet i morse. Jobbade i Falun idag och det är ju alltid trevligt. På jobbet fick jag på eftermiddagen besök av Bell, det livade verkligen upp!
Slutade lite tidigare för att åka till Enviken och skjuta lite. En skön avkoppling trots strilande regn. Kvällen hemma blev sedan lugn och skön.
Nu är det så där igen! Den första september och sommaren är officiellt över, i alla fall om man ser till kalendern. Vansinnigt deprimerande i mitt tycke.
Sommaren har bjudit på en massa mys, en massa oro och en hel del funderingar. Mitt allra största orosmoln är ju så klart det att Julia drog till Frankrike i lördags och skall vara där i ca 10 månader. Ärligt talat begriper jag inte hur jag skall överleva den här jävla vintern.
Under semestern hade vi ju en del ”issues” med hjul på husvagnen. Hjul som lossnade och hjul som fick punktering. Det var nog så irriterande och pulshöjande medan det pågick, men det är, som min gamla farmor alltid sa, bara här i världen!
Jag hade en förhoppning om att få komma iväg till Rhodos eller liknande även i höst, men av de planerna blev det intet. Jag får helt enkelt försöka att överleva vinterhelvetet i alla fall.
Det som ligger i pipeline nu är att få på ett nytt däck på husvagnen för att sedan kunna dra ned den till Kristinehamn, så att Grahns Husvagnsservice får fixa det som blev skadat när jag tappade hjulet. Förhoppningen är att den skall kunna vara klar innan sista september, så att vi kan höstcampa lite. Man måste ju fylla livet med de glädjeämnen man kan!
Önskar dig en fin vecka och hoppas att sommaren biter sig fast ett tag till!