…blir det ofta för mig den här tiden på året. Sommaren som jag älskar vrider sig i dödskramper, kvällarna blir mörkare och så småningom kallare. Man borde så klart leva i nuet och ta vara på dagarna som är fina och det gör jag faktiskt, men jag blir ändå deppig när jag tänker på att det är 8-9 månader kvar innan man kan börja leva igen.

Som om allt detta inte vore nog så håller våra folkvalda dårar på att ta livet av oss med höjda priser på tamigtusan allt! Bensin, el, livsmedel, som sagt allt som man behöver för att klara vardagen. Ta bara ett exempel… Resor till och från jobbet; Jag har 6 mil ToR till jobbet. Ponera att man jobbar 253 dagar per år, vilket är en norm enligt SCB, så kostar mina arbetsresor mig ca 7000:- mer 2022 är vad de gjorde 2020! 7000 skattade kronor där reseavdragen snarare försämrats än förbättrats. Detta är ju bara en del av allt som blivit så sanslöst mycket dyrare. Jag räknade lite på detta för ett tag sedan och kom fram till att jag skulle behöva en 25-30 procentig löneökning för att behålla samma levnadsstandard som jag hade för två år sedan!

Sedan läser man att nu har man startat upp Karlshamnsverket igen också, där man eldar upp 70 000 liter olja i timmen!?! Dessutom säljs nästan all el som produceras till utlandet! Jaha, men vi då? Vi stackars nyttiga idioter som knappt håller vår bleka näsa ovanför vattenytan, vad får vi för det? Inte ett förbannade dugg. Sedan kan man ju också fråga sig om de där jävla miljömupparna som tagit besluten att stänga ned flera av våra fullt fungerande kärnreaktorer är nöjda när man eldar olja istället? Nä fy fan… skjut mig!