…kan man kanske inte kalla det, men jobbigt är det i alla fall!

Julia har fyllt 18 år! Jamen jösses! Lyssna bara på de orden! Hon föddes ju nyss! När Johanna fyllde 18 tyckte jag nog inte att det var så märkvärdigt, men nu!

Jag har inget barn längre! Jo, det har jag ju så klart! De kommer alltid att vara mina barn, men ni förstår vad jag menar! Jag har inget barn som kan kallas barn, alltså omyndiga personer! Det är en gåva av rang att ha fått följa med dessa tjejer i deras utveckling och jag är så stolt och lycklig över alla framsteg de gjort!

I går hade Julia sina kompisar hemma på kalas. Ett gäng glada och härliga ungdomar som verkligen gillar varandra! Mitt i den smeten var Julia! Åh så glad jag är för hennes skull att hon har så många fina vänner!

Johanna tog Amigo med sig till lägenheten och vi andra sov i husvagnen för att ge ungdomarna ”space” att ha kul! Nu sitter jag här och slappar med en kopp kaffe och ser snön vräka ner. Ska väl så småningom bege mig in och hjälpa till med saneringen av hemmet!