Oj vad tiden går fort! Nu menar jag inte bara de minuter som det tar för mig att skriva dessa ord, utan faktiskt tiden överlag!

För något som kändes som något enstaka år sedan så blev jag pappa för första gången, idag skjutsade jag samma ”lilla” tjej till Lugnetskolan här i Falun för att hon skall skriva högskoleprovet! Johanna är 17 år och Julia är 12! Var har dessa år försvunnit? Minns blöjbyten och mysstunder som om det vore i går ju!

Det är skrämmande när man börjar tänka så här. Man tycker att ”åh vad den här dagen, eller veckan eller vad det nu kan vara, känns lång”. Men sätter man det i ett lite annat perspektiv så blir det genast något helt annat. Jag önskar verkligen att man kunde bromsa lite. Den enda tröst vi har är att detta fenomen är 100% jämlikt! Visserligen kanske inte alla uppfattar saker på samma sätt, men faktum kvarstår dock att tiden går lika fort för alla!

Jag får säga som någon klok person sa en gång.

LIVET ÄR INTE DAGARNA SOM PASSERAR, UTAN DAGARNA DU MINNS!

Så, det är väl lika bra att sluta skriva, och gå ut och fylla dagen med minnesvärda saker!