Den gångna julen blev inte vad julen borde vara. Man skall vara med sin familj, mysa, äta gott och bara må bra. Så blev nu inte julen 2018.

Vår älskade lille familjemedlem Lucca fick somna in på juldagen, efter att ha blivit sjuk på julaftonskvällen. Jag fattar inte hur otroligt ont det gör och hur mycket man kan sakna den lille killen. Att komma hem efter en arbetsdag utan att mötas av ivriga små tassar och svansvift gör att man nästan inte vill åka hem alls. Värst är det dock de dagar när man lyckats förtränga att han är borta… När man öppnar dörren och tittar bort mot ”hans hörn” där han alltid stod och spanade när man kom.

För att ytterligare strö salt i såren så kom nästa händelse bara lite senare. Min kära moster som visserligen bott ett tag på ett demensboende, men som har varit förhållandevis pigg, har också lämnat oss. Sorg och saknad igen så klart och många tankar om varför.

Hoppas bara att resten av detta år blir bättre, för nu orkar jag inte med mer tråkigheter!