…är en jävla månad, lika som november, januari och februari. Det är först i mars som jag börjar kunna leva igen, så det innebär alltså minst tre långa månader av dvala till! Månader som gör mig äldre utan att för den skull skapa så värst många avtryck, i alla fall inte positiva sådana.

När vårsolen börja smälta snön i början av mars, då är det min tid. Då lever jag upp likt de blommor som börjar spira under snön!

Jag önskar så innerligt att jag skulle kunna hitta något som även ger dessa mörka månader mening och glädje och en dag kanske jag gör det, men än så länge känns det bara som en meningslös transportsträcka!