Snart 2018!

Sitter och försöker summera året som gått och hitta både positiva och negativa saker om 2017. Lite svårt med det positiva faktiskt om man skall titta till de stora och globala sakerna, men på det privata planet är det lite enklare.

Jag är frisk och har en fin familj. Vi har tak över huvudet och mat på bordet och barnen trivs helt ok i skolan och gör ett jättejobb där! Stolt och lycklig pappa kan man lugnt säga att jag är!

När det gäller omvärlden… Ja då är det lite sämre ställt med glädjen! Terror, bilbomber (ja, även i Sverige) misshandel, våldtäkter och dödsskjutningar har blivit vardagsmat i medierna. Vad har hänt? Jag hoppas innerligt att det inte är för sent att göra något åt allt detta, fast jag är rädd för att det redan är kört tyvärr. Dock skall sägas att om något skall göras, så skall det göras NU! Annars är det nog inte lönt att försöka ens.

2018 är ju som bekant valår. Jag hoppas verkligen att folk öppnar sina ögon, ser sig omkring (helst då också lite längre bort än på sin egen gård) och frågar sig själva; ”Är det så här jag vill ha det, är det så här jag vill att mina barn och barnbarn skall få växa upp?” Blir svaret nej på den frågan, bra… Då hoppas jag innerligt att de går man ur huse och ändrar i alla fall det som går att ändra på! Sittande regering har i alla fall i mina ögon ingen sympati att hämta över huvudtaget! Maken till mjäkiga, flata inkompetenta idioter har nog aldrig styrt Sverige tidigare, så det är, enligt mig, mestadels dem vi har att tacka för att det ser ut som det gör idag!

Jag är inte politiskt aktiv på något sätt, men en sak vet jag i alla fall med all önskvärd tydlighet, att skulle (vilket Gud förbjude) den rödgröna soppan vinna valet 2018, ja då har jag fullständigt tappat tron på mina medmänniskor. Då kommer jag faktiskt på allvar att börja se mig om efter ett nytt land att bo i!

 

Till sist vill jag, som sig bör, önska alla vänner och eventuellt övriga som råkar läsa detta ett Gott slut på 2017 och ett riktigt toppenbra och mysigt 2018!

Jag blir så less…

…för att nästan citera en fd. Polis.

Less på att aldrig ha råd, less på att det samhälle som en gång var så bra och tryggt nu bara är spillror av sitt forna jag. Vad fan ska det behöva bli så här för? Varför skall de som har makten inte kunna göra ett vettigt jobb? Varför ska ingen av dem kunna lyssna på och ta hjälp och råd av ”den lille mannen”. Vi lever ju trots allt i en demokrati, så varför ska inte det svenska folkets vilja vara rådande annat än på valdagen? Varför skall vi ha demokratiska val, när de männinskor som sätts att styra landet ändå skiter i vad folket vill och bara har fullständiga orgier i brutna vallöften?

Jag blir bara så jävla less…