Funderingar en lördag förmiddag.

Allhelgonadagen, eller alla helgons dag! Dagen då vi skall minnas och hedra de som inte längre finns bland oss. Ja, dessvärre börjar man ju komma i den åldern nu där man har åtskilliga älskade på den andra sidan. Mormor, morfar, farmor, farfar, mamma och pappa bara för att nämna de allra närmaste. Det är tungt när man tänker på att man aldrig får träffa dem igen, men samtidigt är jag otroligt glad att just jag har haft just dem som mina närmaste!

Jag hade en fantastisk barndom och uppväxt, med många fina människor som skänkte kärlek och trygghet. Jag hade fina vänner och gick i en bra skola med väldigt få negativa händelser. Jo, jag är nog väldigt lyckligt lottad när jag tänker närmare efter!

Men just denna dag tillåter jag mig att minnas, att fälla en tår av saknad och att tacka dem som nu förhoppningsvis är på en vacker och trygg plats. Kanske får jag en dag återse dem alla och glädjas med dem ännu en gång. Jag är inte djupt troende, men jag måste erkänna att något tror jag ändå på, även om jag inte riktigt vet vad jag skall kalla det. Hoppet att det en dag inte bara skall vara slut för evigt finns där. Jag vill så gärna tro att bortom döden finns det en fortsättning på det vi har påbörjat här på jorden, vad skulle det annars vara för mening med vår korta tid här?

Så till sist vill jag önska er alla en fin, stämningsfull och trevlig helg! Tänd några ljus och tänk på alla dem som betytt något extra just för dig!