… har nu fallit över oss! Usch vad tråkigt! Nä, jag vet att det inte är annat att vänta när vi lever i Sverige, men snälla… en grön vinter någon enstaka gång vore väl inte för mycket begärt!
Nåja, vinterdäcken är på, axlarna är uppdragna till öronen, så det är väl bara att köra då… Snart är det mars!
Allhelgonadagen, eller alla helgons dag! Dagen då vi skall minnas och hedra de som inte längre finns bland oss. Ja, dessvärre börjar man ju komma i den åldern nu där man har åtskilliga älskade på den andra sidan. Mormor, morfar, farmor, farfar, mamma och pappa bara för att nämna de allra närmaste. Det är tungt när man tänker på att man aldrig får träffa dem igen, men samtidigt är jag otroligt glad att just jag har haft just dem som mina närmaste!
Jag hade en fantastisk barndom och uppväxt, med många fina människor som skänkte kärlek och trygghet. Jag hade fina vänner och gick i en bra skola med väldigt få negativa händelser. Jo, jag är nog väldigt lyckligt lottad när jag tänker närmare efter!
Men just denna dag tillåter jag mig att minnas, att fälla en tår av saknad och att tacka dem som nu förhoppningsvis är på en vacker och trygg plats. Kanske får jag en dag återse dem alla och glädjas med dem ännu en gång. Jag är inte djupt troende, men jag måste erkänna att något tror jag ändå på, även om jag inte riktigt vet vad jag skall kalla det. Hoppet att det en dag inte bara skall vara slut för evigt finns där. Jag vill så gärna tro att bortom döden finns det en fortsättning på det vi har påbörjat här på jorden, vad skulle det annars vara för mening med vår korta tid här?
Så till sist vill jag önska er alla en fin, stämningsfull och trevlig helg! Tänd några ljus och tänk på alla dem som betytt något extra just för dig!
Idag stänger jag butiken kl 13:00! Så skönt att jobba på ett företag som vet hur man skall ta hand om sin personal!
Hade tänkt mig en sväng till bolaget och efter det en tur till Solvarbo för lite plock hemma hos min kusin. Sedan blir det att åka hem, plana ut, ta ett glas vin och laga någon bra fredagsmat!
Passar på detta vis på att önska alla en riktigt trevlig helg!
Ja, inte för att jag är någon fena på just planering, men jag sitter och drömmer mig bort med hjälp av Google Maps, kollandes på RV Parks och sevärdheter i det stora landet i väster.
Nu är det bara frågan om vad man skall sälja för att kunna boka de där biljetterna!
Kolsvart tisdagmorgon! Vad gör man idag? Jobbar så klart, men de övriga planerna för dagen är lite oklara. Ska iaf försöka att hitta nya vinterdäck till bilen. Ännu en utgift som inte behövs i Kalifornien!
Kom på att jag ju faktiskt behöver sätta på vinterdäcken på husvagnen och på dotterns bil också, så jag blev inte sysslolös idag heller! Jippie!!
…är en jävla månad, lika som november, januari och februari. Det är först i mars som jag börjar kunna leva igen, så det innebär alltså minst tre långa månader av dvala till! Månader som gör mig äldre utan att för den skull skapa så värst många avtryck, i alla fall inte positiva sådana.
När vårsolen börja smälta snön i början av mars, då är det min tid. Då lever jag upp likt de blommor som börjar spira under snön!
Jag önskar så innerligt att jag skulle kunna hitta något som även ger dessa mörka månader mening och glädje och en dag kanske jag gör det, men än så länge känns det bara som en meningslös transportsträcka!
Jaha… Om man skulle skriva ett positivt inlägg, utan att klaga på vare sig höst, väder eller något annat!
Jag försöker…
Nähäpp… Det gick inte.
Regn, blåst och en allmänt ruskväder. En höstförkylning har jag lyckats att dra på mig och som lök på laxen så gick kopplingsvajern av på Johannas bil i förrgår. Ja, vad skall man säga? Den som inte har jobb, ställer så han får!
Det är den första september idag och när jag vaknade så möttes jag av den bistra sanningen på termometern. +5 grader! Det är alltså kört med sommaren nu. Den årstid som jag älskar och vill ha året om.
Min omgivning tycker nog att jag är tråkig och bitter, men vad fan skall jag göra då? Jag älskar vår och sommar lika djupt och innerligt som jag hatar höst och vinter!
Sitter på färjan och är tillbaka hemåt efter ett lyckat 80-årskalas. Jag slås av likheten mellan min barndomsbygd i fjällen och det landskap som jag nu färdas i. Fjällen och skärgården har en hel del gemensamt. Det karga, lite vindpinade så klart, men kanske ännu mer att det är trakter som helt lagt om sina vanor eller hur man skall uttrycka det. De platser som lyckats locka till sig turister går det skapligt bra för, både i fjällen och skärgården. Man har gått från skogsnäring, gruvdrift och lantbruk i fjällen och från fiske och lantbruk i skärgården till att blomstra några månader per år! Tragiskt på ett sätt, men tur i alla fall att det finns något att ”hålla fast” vid.