Just nu är den billig!
Man köper en premiumbil för att man skall slippa en massa helvete med krånglande prylar… Så åker man på att få byta både luftbälgarna bak och bromsskivorna fram! Den som kommer med 190 000:- får ta den BUMS!
Till salu!
Author Archives: Bobo
Moppebil
Moppebilar är inte gratis, tydligen inte att serva dem heller! Beställde två motorkuddar, ett flexrör till avgassystemet samt en variatorrem idag, det fick jag böta 2400:- för! Jisses vad det kostar att ligga på topp!
Vårsöndag!
Inte vår söndag utan vårsöndag! Jo särskrivningar är ett elände som många hålls med, men det var inte det jag skulle skriva om idag!
Trots att det ännu är februari och trots att jag är väl medveten om att ännu kan det komma mycket snö, så är det ändå en härlig tid nu! Man ser hur snön försvinner, man hör hur fåglarna tar ton, man ser ljuset och hur dagarna redan blivit betydligt längre! Det är en fantastisk årstid som vi har framför oss nu!
I går passade jag och Julia på att ha lite bilvård! Jag tvättade BMW´n och Julia tvättade ”Bubben” som Johanna kallar moppebilen. Vi passade även på att göra lite smålagningar på nyss nämnde bubbe. Jag konstaterade då också att det är lite mer jobb som krävs på honom, så i morgon blir det att beställa lite delar.
Det absolut bästa med gårdagen var att jag startade min Cheva, körde ut den ur garaget och tog en liten sväng i kvarteret! Fantastiskt vad lite V8-muller kan göra för själen och för humöret!
Var glad för det du har!
Ja, det är väl en ganska självklar tes kan tyckas, men ack så lätt det är att glömma bort det i vardagsstressen!
I går nåddes jag av beskedet att en släkting hade hamnat på sjukhus. Som tur är verkar det inte vara något allvarligt och personen i fråga får förhoppningsvis snart komma hem, men det ger ändå en tankeställare.
Jag har lovat mig själv att stanna upp ibland och tänka efter. Jag har lovat mig själv att leta fram de guldkorn som finns i tillvaron och glädjas över dem. Hälsan är ju absolut ett sådant guldkorn! Man tycker att det är skitjobbigt att kliva ur sängen på morgonen för att åka till jobbet… Ja, men vänd på det! Tänk om man inte kunde ta sig till jobbet för att man var svårt sjuk! Ja, plötsligt går det lite lättare!
Jag är så glad och tacksam över mycket, även om jag också glömmer bort det ibland och gräver ned mig i tillfälligt elände, men oj så mycket man faktiskt har att vara tacksam och glad över!
Vårvintern!
Ja, jag vet att det fortfarande är kallt och att det ännu kan komma en massa snö, men hoppet börjar återvända! I morse när jag åkte till jobbet så kämpade sig solen upp bakom horisonten och det var, om inte helt ljust, så i alla fall fullt ledljus! GUD så underbart det är när man börjar se förändringar till det bättre!
Hade det nu bara varit normala tider, så hade vi nog begett oss upp till Idre i början av mars, men som det nu ser ut så vet jag inte om vi vågar. Läste i tidningen nu att dom hade en otäckt stor spridning av det där förbannade skitviruset däruppe. Usch och fy, inte kul någonstans.
Nåja, våren är så sakteliga på väg och jag känner hur livsandarna börjar återvända! Snart får man rulla ut Cheven och husvagnen ut sina iden och börja vårfixa med båten!
Idre fôr i tia
Undrar om det är åldern som gör att man börjar tänka på sin ungdom mer och mer… Satt och tänkte tillbaka på min barndom och ungdom uppe i Idre. Det finns en hel del historier som dyker upp. Vissa bättre, vissa sämre och vissa som absolut inte skall sättas på pränt! Här kommer i alla fall en som tål dagens ljus!
Ja just ja, jag kanske ska förklara rubriken för er som inte har hört så mycket ”Idremål”. Det betyder kort och gott ”Idre förr i tiden” och inte som någon trodde ”Idre för en tia”! Nu har vi klargjort även det!
En kall vinterkväll, jag skulle tro att det var under sportlovet, så var jag och en kompis ”nere på byn” och strosade runt. På den tiden var det inte bara Idre Fjäll som hade boende för turister, utan även flera ställen på själva Idre också. Vi träffade på ett gäng ungdomar i vår ålder som vi föll i samspråk med. Efter en stund så frågade två av tjejerna i gänget om dom inte kunde få åka skoter en sväng och det var ju klart att dom skulle få. Jag och kompisen gick hem och hämtade skotrarna för att ge damerna en liten sightseeingtur runt de närmaste omgivningarna. När vi kom tillbaka efter någon halvtimme så stod deras killar där och var inte allt för imponerade.
En av dem sa till och med ”vad är det där för jävla moppe” och sparkade lite lätt på min skoter. Snäll som man är (kanske inte) så erbjöd jag så klart honom en tur… Han ville inte, men vågade nog inte tacka nej inför tjejerna, så han klev upp bakom mig och sedan bar det iväg. Det var nog säkert 15 minusgrader ute och han hade en tunn jacka, jeans och lågskor på sig. Färden gick förbi skolan och ut på sjön. Full gas givetvis och över de största ojämnheterna. När jag vände tillbaka flög fan i mig, jag siktade på ett område med öppet vatten och skrek att han skulle hålla i sig ordentligt. Grabben fick så klart panik och började att slå mig i ryggen och be mig stanna, men se det hade jag inga planer på att göra! När vi kom över kanten på vaken och ut på det öppna vattnet så skickade han så klart ut benen på varsin sida om skotern, varvid han blev dyblöt från knäna och ned.
Efter denna strapats blev det sedan full gas mot byn igen och när jag släppte av honom så var hans byxben hårda som pansar i kylan och jag tyckte mig se lite tårar i hans ögon! Tjejerna och de övriga i sällskapet som väntat på honom skrattade så dom skrek åt hans uppenbarelse och jag har svårt att tro att han någonsin satte sig bakom någon på en skoter igen!
Gamla tider
Ja herregud… Vad skall man säga! Fick en bild skickad till mig från en kompis. Tydligen tagen på en Rock’n’roll-tillställning i Vintjärn i början av 90-talet!
Allt var inte bättre förr, men midjemåttet var mindre och luggen större i alla fall, det kan vi ju konstatera!
Energipolitiken!
Jag har bestämt att jag inte skall låta detta bli en politisk blogg, men jag känner att just nu behöver jag göra ett litet avsteg från detta beslut.
Statstelevisionen går nu ut och rekommenderar att vi inte skall dammsuga eller göra andra aktiviteter som drar mycket ström, utan att vänta med detta tills vindkraften medger det! Men vänta lite nu… Dessa förbannade miljömuppar, ni har fått en massa människor att skaffa elbilar, ni har stängt ned ett fullt fungerande kärnkraftverk… Nu först upptäcker ni att det blir elbrist i landet, så att ni måste starta ett oljekraftverk samt importera el producerad i kolkraftverk!?! Ja men grattis! Ni har lyckats än en gång!
Hur är man funtad när man tar sådana beslut? Jag trodde i min dumma enfald att man gör konsekvensanalyser innan man vidtar sådana drastiska åtgärder, men nej, tydligen inte. För hade man tänkt lite (då menar jag verkligen bara lite) så hade man ju ganska snart sett att det inte riktigt går ihop!
Sedan skyller man på att det är en så kall vinter… Jo, den är kallare än vintrarna varit de senaste åren, men inte inte exeptionellt kall ändå. Nej, tänk om och gör rätt. Renovera våra kärnkraftverk och se till så att de får all modern säkerhet som går att få och kör dessa tills ni har något vettigt att ersätta dem med!
Nu ska jag gå ut och sätta i motorvärmaren, sen undrar jag om jag inte ska dammsuga lite också!
Ha en toppenfin söndag!
Januarisöndag.
Det är den sista dagen i januari! Såå skönt det känns, även om frosten biter i kinderna och termometern visa på -18 grader. Man vet att det har vänt, man vet att en vår är på väg om ett tag och man vet framförallt att ljuset är på väg att återvända!
Idag blir det dock en tung dag på ett sätt. Johanna skall åka ned till Uppsala igen. Snacka om att bli bortskämd med att ha henne hemma så länge! Jag hatar visserligen den här pandemin och allt den gjort, men en sak har i alla fall varit bra och det är att Johanna har fått vara hemma mer! Hon ska faktiskt åka bil ner och det blir premiär! Spännande för henne och spännande på ett lite annat sätt för mig… Samtidigt glädjer jag mig å henne vägnar, då jag minns vilken frihetskänsla det var att få ta bilen och bara åka dit man skulle!
Bilen ja, det vet jag att jag skrivit om någon annan gång också, men det kanske tåls att skrivas igen. Det är otroligt att efter så många år som körkortsinnehavare, att man fortfarande känner glädje när man får sätta sig bakom ratten och ge sig ut på vägarna! Många tycker att det är jobbigt att köra bil när man har passerat ungdomen, men sådan är i alla fall inte jag! Visserligen är det inte det allra bästa när det är vinter, men tänk att få bara ge sig av på en ”roadtrip” en varm sommardag. Bara åka för åkandets skull och ha resan som målet! Det är livskvalité för mig!
Kylan tränger sig på!
-22 grader… Det är minst 40 grader för kallt!
Önskar verkligen att man kunde snabbspola tiden framåt nu så att man i alla fall hamnade i slutet av mars! Då kan man börja leva igen!