Lycka är…

… att få vara lycklig!

Att få vara med dem man älskar och att få göra trevliga saker tillsammans med dem.

I helgen gjorde vi en sådan sak. Vi tog husvagnen och åkte till Uppsala, eftersom Johanna skulle till sin studentlägenhet och Julia har sportlov så hon skulle följa med och vara hos syrran i veckan.

Vi hade inte någon vidare tur med vädret, men det spelar ju inte så stor roll när man har huset med sig. Vi slappade länge, gjorde en liten sightseeing i omgivningarna på lördagen och gjorde sedan Uppsala centrum till fots på söndagen.

Det är sådana saker som gör mig varm i hjärtat. Underbara familj, vad jag älskar er!

Jobbartisdag

Några rader under en rast på jobbet.

Oktober och mörkret sänker sig som en äcklig blöt filt över landet… Vad skall man göra? Funderar faktiskt på att ta husvagnen och åka någonstans i helgen för att lätta upp stämningen lite. Får fundera lite på vart man kan åka… Återkommer i ärendet!

Elände…

Ja, jag vet att det tenderar att bli mest elände och tråkiga saker jag skriver om här. Jag antar att det väl är lättare att formulera sig kring dåliga än kring bra saker kanske.

Ni som känner mig vet ju att hösten och vintern inte är några favoriter och just i år känns det ännu värre faktiskt. Jag vill inte gå omkring och vara en dyster och ”tillknäppt” filur, nej jag skulle vilja vissla och sjunga och vara glad. Visst, jag har mycket att vara glad och tacksam för, men ändå är det något där som svärtar ned alla positiva känslor. Saker som man inte kan rå över eller påverka, men som ändå lägger ett lock av grått över alla glada tankar.

Varför skall det se ut som det gör just nu i världen i allmänhet, och i Sverige i synnerhet?
Folk rånas, mördas och våldtas. NoGo-zoner är ett uttryck som vi fått lov att bli bekanta med de senaste åren. Visserligen har vi här i Falun med omnejd klarat oss ganska bra, men inte allt för långt borta finns våldet och kriminaliteten.

Jag tror att svaret på varför är ganska enkelt. jag tror att det är samhällets och politikernas rädsla för att kränka. Varför i helvete tar man inte i med hårdhandskarna på en gång när det händer något sådant? Det är inte ok att våldta i Sverige. Det är inte ok att hota någon till livet och det är framförallt inte ok att beröva någon annan människa livet. Detta är ju så självklara saker, men ändå har våldet och otryggheten eskalerat.

Min lösning på detta problem är att sätta hårt mot hårt. Punktmarkera alla klaner och deras organisationer. Låt dem inte ta ett steg utan att vara bevakade. Minsta snedsteg och poff… så sitter personerna bakom lås och bom. Återuppbygg militären (ja jag har sett att en del av våra nedlagda regementen skall återuppstå och det känns toppen) och använd deras tjänster för att stävja allt elände som dyker upp. Ta till så mycket motmedel så att idioterna inser att det här går inte längre. Se över straffskalorna. Det kan inte vara meningen att en som gjort sig skyldig till upphovsrättsbrott skall straffas hårdare än en serievåldtäktsman. Utvisa eventuella utländska medborgare som begår brott i Sverige utan en massa tjafs och se gärna till att skaffa riktigt otrevliga anläggningar där man kan förvara alla övriga brottslingar. Fängelse skall vara ett straff, inte ett vilohem. Sist men inte minst så undrar jag om det inte skulle vara på sin plats att återinföra dödsstraffet under en tid. ”Men det gör ju dig till en lika stor brottsling som de som mördar” säger många… Nja inte riktigt. För grova återfallsförbrytare där man ser att inget annat hjälper och som redan visat att man inte kan bättra sig, så vore nog det det enda rätta för att folk skall kunna känna sig lite mer trygga.

Detta är mina egna tankar och funderingar, jag vet att många inte håller med mig men det är ju det som är demokrati! Alla har faktiskt rätt att ha olika åsikter, vilket jag tycker är toppen. Dessa ord här ovan är som sagt just mina åsikter. Jag hoppas att mina barn och deras eventuella barn skall kunna leva i en värld där man inte behöver vara rädd för att vistas utomhus i vårt land. Där man kan känna sig glad och trygg och ägna sig åt att göra det som ger en glädje och mening med livet!

Puss och kram till er som känner er manade!

Höstfredag.

Hösten är oåterkalleligen här och mina axlar närmar sig öronen, för att sedan långsamt sjunka till normal nivå runt april. Önskar nu mer än någonsin att jobbet hade haft en filial i södra Spanien.

Konfirmationsdag!

Det är lördag och det är september. Idag skall Julia konfirmeras. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; var tar tiden vägen? Herregud, det känns ju som att hon föddes för bara några år sedan, fast det i själva verket är drygt 15!

Hoppas att hon får en fin dag! Inte för att konfirmationen är en lika stor händelse idag som det var förr i tiden, men för mig känns det i alla fall ganska högtidligt!

Fredag igen!

En vecka till är snart slut. Den underbara sommaren börjar göra sig redo för att lägga sig ned och dö. Fram kryper då höst och vinterhelvetet, gud som jag längtar till våren!

Semesterdag 26

Idag blev det en rejäl båttur. Vi lämnade bryggan och åkte söderut, ner till Lillälven och vidare mot Torsång. Vi gick sedan upp i Prästtjärn mot Ösjön, där vi stannade vid en ö som heter Nordanö och fikade lite. Färden hem gick sedan via Risöfjärden, förbi Dejstolen och Hellmansö. En fantastiskt fin tur som vi skall göra om fler gånger och då kanske med ett Pizza eller fikastopp i Torsång.

Semesterdag 23-25

Vi är nu inne på sista semesterveckan… Kan inte fatta att tiden går så fort när man har roligt, men så är det ju säger dom!

Vi har inte gjort så jättemycket dessa dagar, mer än att fixa lite här hemma. Mot slutet av veckan blir det nog lite mer roligheter!

Semesterdag 22

Allt roligt måste ju som bekant ha ett slut och så även denna mysiga semestertripp. Vi plockade ihop i vagnen och rullade till receptionen för att checka ut. Vi hade dock en sevärdhet kvar att uppleva innan vi drog oss hemåt. Det var Selma Lagerlöfs hem, Mårbacka, som ligger på östra sidan av Fryken. Vi ställde oss på bussparkeringen där och gick först och beundrade trädgården innan Mamma, Julia och jag gick en guidad visning i huset. Johanna anmälde sig frivillig att stanna ute med Amigo. Efter att ha varit så kulturella så rullade vi, med ett tankstopp i Sunne, tillbaka mot Dalarna. Vi stannade i Vansbro och provianterade lite och stannade på en grusplan bakom ett hotell i Dala Järna för att äta. Sista stoppet denna resa blev på en bondgård i Dala Järna, där man fixat ett café i ett fårhus. Där fikade vi, samt beundrade kattungar, grisar och kalvar. Nu fanns dock ingen återvändo… Vi rullade mot Hosjö, dit vi anlände i 18-tiden.

Semesterdag 21

Efter gängse morgonrutin och frukost, bestämde vi oss för att åka till Rottneros Park. Det var en del kö in i parken, men sedan var det ganska luftigt. Vädret var bra och vi strövade runt lite och kollade på alla fina arrangemang och byggnader som finns där. Amigo skötte sig exemplariskt och fick till och med ta ett dopp i en fontän som den värsta Anita Ekberg!
Vi rullade sedan mot Gettjärn för att säga hej till grannen Henrik som var på besök hos sina föräldrar. Det blev en stunds trevlig samvaro med gott fika och fin utsikt. Efter besöket rullade vi norrut för att se den vackert belägna vägen mellan Gettjärn och Gräsmark, men så klart öppnade sig himlen när vi nådde fram till målet. Vi vände i Gräsmark och rullade söderut igen.
Vi var hungriga och vi bestämde därför att käka på Diner 45 som ligger alldeles bredvid vägen med samma nummer. Oj vad mätta vi blev!
Nästa besöksmål på Henriks lista var Tossebergsklätten, en hög bergknalle vid Stöpsfors som har en av Sveriges brantaste asfalterade vägar. BMW’n fick jobba hårt uppför vägen, men vi människor belönades av en vidunderlig utsikt när vi kom upp! Visserligen var utsiktstornet som finns däruppe stängt, men den utsikt vi fick från marken var fullt tillräcklig.
Efter alla dessa upplevelser så var vi ganska nöjda. Vi rullade tillbaka mot Sunne och vagnen, vi slappade lite och beundrade en underbar himmel som visade sig i både rosa, rött och orange