Lycka igen!

Som jag sa förut, så tenderar jag mest att skriva här när jag är arg, ledsen eller upprörd. Jag skall försöka ändra på det nu. Livet är alldeles för kort för att gå omkring och vara förbannad i onödan!

Igår kom Julia hem från sin Uppsalavistelse och kan ni tänka er… i kväll skall jag få hämta hem även Johanna från tåget! En sådan sak är faktiskt värd att vara lycklig för! Älskade ungar om ni bara visste hur mycket ni betyder för mig! Ni gör mitt liv värt att leva!

Detta är ju också en helg för eftertanke och minnen. Ljus skall så klart tändas och som tur är hade jag en snäll kompis från Idre på besök här i går som lovade att tända lite ljus på mammas och pappas grav. Tack snälla du för hjälpen!

Helgens planer då? Nja inte så värst mycket lär det väl bli. Det mest vettiga jag skall syssla med är att köra iväg husvagnen på vinterförvaring. I den bästa av världar så blir nog det sista gången får jag hoppas. Jag blev så sugen redan i år på att köpa vinterdäck till den och börja att vintercampa, men då hade jag ju redan bokat plats på förvaring, så vi får börja nästa år!

Ha nu en fin Alla Helgons helg och var rädda om er!

Lycka är…

… att få vara lycklig!

Att få vara med dem man älskar och att få göra trevliga saker tillsammans med dem.

I helgen gjorde vi en sådan sak. Vi tog husvagnen och åkte till Uppsala, eftersom Johanna skulle till sin studentlägenhet och Julia har sportlov så hon skulle följa med och vara hos syrran i veckan.

Vi hade inte någon vidare tur med vädret, men det spelar ju inte så stor roll när man har huset med sig. Vi slappade länge, gjorde en liten sightseeing i omgivningarna på lördagen och gjorde sedan Uppsala centrum till fots på söndagen.

Det är sådana saker som gör mig varm i hjärtat. Underbara familj, vad jag älskar er!

Jobbartisdag

Några rader under en rast på jobbet.

Oktober och mörkret sänker sig som en äcklig blöt filt över landet… Vad skall man göra? Funderar faktiskt på att ta husvagnen och åka någonstans i helgen för att lätta upp stämningen lite. Får fundera lite på vart man kan åka… Återkommer i ärendet!

Elände…

Ja, jag vet att det tenderar att bli mest elände och tråkiga saker jag skriver om här. Jag antar att det väl är lättare att formulera sig kring dåliga än kring bra saker kanske.

Ni som känner mig vet ju att hösten och vintern inte är några favoriter och just i år känns det ännu värre faktiskt. Jag vill inte gå omkring och vara en dyster och ”tillknäppt” filur, nej jag skulle vilja vissla och sjunga och vara glad. Visst, jag har mycket att vara glad och tacksam för, men ändå är det något där som svärtar ned alla positiva känslor. Saker som man inte kan rå över eller påverka, men som ändå lägger ett lock av grått över alla glada tankar.

Varför skall det se ut som det gör just nu i världen i allmänhet, och i Sverige i synnerhet?
Folk rånas, mördas och våldtas. NoGo-zoner är ett uttryck som vi fått lov att bli bekanta med de senaste åren. Visserligen har vi här i Falun med omnejd klarat oss ganska bra, men inte allt för långt borta finns våldet och kriminaliteten.

Jag tror att svaret på varför är ganska enkelt. jag tror att det är samhällets och politikernas rädsla för att kränka. Varför i helvete tar man inte i med hårdhandskarna på en gång när det händer något sådant? Det är inte ok att våldta i Sverige. Det är inte ok att hota någon till livet och det är framförallt inte ok att beröva någon annan människa livet. Detta är ju så självklara saker, men ändå har våldet och otryggheten eskalerat.

Min lösning på detta problem är att sätta hårt mot hårt. Punktmarkera alla klaner och deras organisationer. Låt dem inte ta ett steg utan att vara bevakade. Minsta snedsteg och poff… så sitter personerna bakom lås och bom. Återuppbygg militären (ja jag har sett att en del av våra nedlagda regementen skall återuppstå och det känns toppen) och använd deras tjänster för att stävja allt elände som dyker upp. Ta till så mycket motmedel så att idioterna inser att det här går inte längre. Se över straffskalorna. Det kan inte vara meningen att en som gjort sig skyldig till upphovsrättsbrott skall straffas hårdare än en serievåldtäktsman. Utvisa eventuella utländska medborgare som begår brott i Sverige utan en massa tjafs och se gärna till att skaffa riktigt otrevliga anläggningar där man kan förvara alla övriga brottslingar. Fängelse skall vara ett straff, inte ett vilohem. Sist men inte minst så undrar jag om det inte skulle vara på sin plats att återinföra dödsstraffet under en tid. ”Men det gör ju dig till en lika stor brottsling som de som mördar” säger många… Nja inte riktigt. För grova återfallsförbrytare där man ser att inget annat hjälper och som redan visat att man inte kan bättra sig, så vore nog det det enda rätta för att folk skall kunna känna sig lite mer trygga.

Detta är mina egna tankar och funderingar, jag vet att många inte håller med mig men det är ju det som är demokrati! Alla har faktiskt rätt att ha olika åsikter, vilket jag tycker är toppen. Dessa ord här ovan är som sagt just mina åsikter. Jag hoppas att mina barn och deras eventuella barn skall kunna leva i en värld där man inte behöver vara rädd för att vistas utomhus i vårt land. Där man kan känna sig glad och trygg och ägna sig åt att göra det som ger en glädje och mening med livet!

Puss och kram till er som känner er manade!

Höstfredag.

Hösten är oåterkalleligen här och mina axlar närmar sig öronen, för att sedan långsamt sjunka till normal nivå runt april. Önskar nu mer än någonsin att jobbet hade haft en filial i södra Spanien.

Konfirmationsdag!

Det är lördag och det är september. Idag skall Julia konfirmeras. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; var tar tiden vägen? Herregud, det känns ju som att hon föddes för bara några år sedan, fast det i själva verket är drygt 15!

Hoppas att hon får en fin dag! Inte för att konfirmationen är en lika stor händelse idag som det var förr i tiden, men för mig känns det i alla fall ganska högtidligt!

Fredag igen!

En vecka till är snart slut. Den underbara sommaren börjar göra sig redo för att lägga sig ned och dö. Fram kryper då höst och vinterhelvetet, gud som jag längtar till våren!

Semesterdag 26

Idag blev det en rejäl båttur. Vi lämnade bryggan och åkte söderut, ner till Lillälven och vidare mot Torsång. Vi gick sedan upp i Prästtjärn mot Ösjön, där vi stannade vid en ö som heter Nordanö och fikade lite. Färden hem gick sedan via Risöfjärden, förbi Dejstolen och Hellmansö. En fantastiskt fin tur som vi skall göra om fler gånger och då kanske med ett Pizza eller fikastopp i Torsång.

Semesterdag 23-25

Vi är nu inne på sista semesterveckan… Kan inte fatta att tiden går så fort när man har roligt, men så är det ju säger dom!

Vi har inte gjort så jättemycket dessa dagar, mer än att fixa lite här hemma. Mot slutet av veckan blir det nog lite mer roligheter!

Semesterdag 22

Allt roligt måste ju som bekant ha ett slut och så även denna mysiga semestertripp. Vi plockade ihop i vagnen och rullade till receptionen för att checka ut. Vi hade dock en sevärdhet kvar att uppleva innan vi drog oss hemåt. Det var Selma Lagerlöfs hem, Mårbacka, som ligger på östra sidan av Fryken. Vi ställde oss på bussparkeringen där och gick först och beundrade trädgården innan Mamma, Julia och jag gick en guidad visning i huset. Johanna anmälde sig frivillig att stanna ute med Amigo. Efter att ha varit så kulturella så rullade vi, med ett tankstopp i Sunne, tillbaka mot Dalarna. Vi stannade i Vansbro och provianterade lite och stannade på en grusplan bakom ett hotell i Dala Järna för att äta. Sista stoppet denna resa blev på en bondgård i Dala Järna, där man fixat ett café i ett fårhus. Där fikade vi, samt beundrade kattungar, grisar och kalvar. Nu fanns dock ingen återvändo… Vi rullade mot Hosjö, dit vi anlände i 18-tiden.