…kan man kanske inte kalla det, men jobbigt är det i alla fall!

Julia har fyllt 18 år! Jamen jösses! Lyssna bara på de orden! Hon föddes ju nyss! När Johanna fyllde 18 tyckte jag nog inte att det var så märkvärdigt, men nu!

Jag har inget barn längre! Jo, det har jag ju så klart! De kommer alltid att vara mina barn, men ni förstår vad jag menar! Jag har inget barn som kan kallas barn, alltså omyndiga personer! Det är en gåva av rang att ha fått följa med dessa tjejer i deras utveckling och jag är så stolt och lycklig över alla framsteg de gjort!

I går hade Julia sina kompisar hemma på kalas. Ett gäng glada och härliga ungdomar som verkligen gillar varandra! Mitt i den smeten var Julia! Åh så glad jag är för hennes skull att hon har så många fina vänner!

Johanna tog Amigo med sig till lägenheten och vi andra sov i husvagnen för att ge ungdomarna ”space” att ha kul! Nu sitter jag här och slappar med en kopp kaffe och ser snön vräka ner. Ska väl så småningom bege mig in och hjälpa till med saneringen av hemmet!

Men jösses, var tar helgerna vägen?

Jodå, har fått en hel del gjort i helgen och även haft en del kul, men vila? Nja knappast… Skulle behöva ha en helg till för att vila upp sig efter helgen! Eller som en god vän sa… Jag skulle klara mig med sex månaders semester två ggr per år!

Nu är det en ny arbetsvecka igen, men fördelen denna vecka är att det är sportlov. Det brukar innebära att många kunder är lediga och det blir lugnare i butiken! Vi håller tummarna för det!

För de flesta av er kommer det ju kanske inte som nägon överraskning att jag inte gillar vinter! Jag kan, till nöds, acceptera en normal vinter med snö och 5-10 minusgrader. Jag kan ännu hellre acceptera en snöfri och varm vinter, men det som har varit i år? Nää hörrö… Ena dagen milt och blötsnö, man skottar bort 18 ton vitt skit. Nästa dag -25 grader som håller i sig i en vecka, sedan plusgrader och mer jävla snö!

Nu får våren komma när den vill faktiskt!

Tänk! Nu har det vänt!

Det är Januari, inventeringen på jobbet är avklarad och det känns som att det börjar bli ”malut” som vi säger i Idre, alltså medlut, det börjar gå lättare!

Jo, jag vet att det är minst ett par månader vinterhelvete kvar innan vårvintern gör sitt intåg, men som sagt… Det har vänt! Lika deppig som jag känner mig i slutet av augusti och i början av september, lika positiv känner jag mig nu!

Nu skall här planeras för vår och sommaraktiviteter!

Den 24:de december, ett år har gått sedan sist och jag sitter här i tystnaden i köket med hunden sovande vid mina fötter och tänker…

Jag tänker på julen, när jag var barn. Jag tänker på julen när mina döttrar var små och jag tänker på julen nu. Mina klaraste julminnen är nog när jag vaknade mitt i natten, ja kanske till och med tidigt på morgonen på julaftonen av att mamma bonade golven hemma. Allt skulle göras som det alltid gjorts inför julen. Kakor, sill, skinka, grisfötter, syltor av alla de slag, men framförallt så skulle det städas… Julfint skulle det ju vara! Jag är så tacksam och glad att mamma faktiskt insåg så småningom att det faktiskt blev jul i alla fall, utan all denna städning och att hon fick lite mer tid över till att faktiskt njuta av julen. När jag var liten och medan pappa levde så firade vi jul hemma hos oss den 23dje, för på julaftonen åkte vi först till farmor mitt på dagen och sedan ner till Särna, till mormor och släkten på mammas sida. Därifrån kom vi sällan förrän efter midnatt! Jag hoppas verkligen, mamma och pappa, att ni kan se ned på oss från er himmel och glädjas med oss även denna jul och att ni firar ordentligt där ni är!

När tjejerna var små så var julen hektisk för oss vuxna, men på ett härligt sätt ändå. Barnens förväntningar och glädje var så smittande, så trots att vi hade mycket att göra så övervägde glädjen och myset! Väntan på tomten och till slut, hans ankomst, var den självklara höjdpunkten.

Nu ser julen lite annorlunda ut. Barnen är stora och Johanna jobbar till 15:00 idag. Trots att hon har en egen lägenhet så är hon hemma här ganska mycket och hon skall så klart fira jul med oss. Katarina jobbar också, men får sluta 14:30. Julia sover ännu och jag skall försöka få klart lite rim som har blivit obligatoriska på julklapparna. Sedan blir det väl en hundpromenad i kylan (-20 grader) och lite mer småpyssel innan det är dags att låta julefriden träda in på allvar i huset!

Till er som läser detta vill jag slutligen önska en riktigt God Jul! Ta hand om er och varandra och se till så att julen blir en glädjens och gemenskapens högtid!

Jahapp… Julen 2022 är på gång! Är jag redo? Nja det vetetusan, men det lär troligen bli jul alldeles oavsett.

Det blir ju en konstig räcka med helger med väldigt få extra lediga dagar och små möjligheter att ta ut ”klämdagar” så det lär väl bli att jobba på som vanligt antar jag.

Önskningar? Nej, inte realistiska iaf… Jo så klart att alla nära och kära skall få vara lyckliga och friska, men annars har jag nog växt ifrån det där tror jag.

Passar i alla fall på att önska er alla en riktigt God Jul och ett gott slut på 2022!

… har nu fallit över oss! Usch vad tråkigt! Nä, jag vet att det inte är annat att vänta när vi lever i Sverige, men snälla… en grön vinter någon enstaka gång vore väl inte för mycket begärt!

Nåja, vinterdäcken är på, axlarna är uppdragna till öronen, så det är väl bara att köra då… Snart är det mars!

Allhelgonadagen, eller alla helgons dag! Dagen då vi skall minnas och hedra de som inte längre finns bland oss. Ja, dessvärre börjar man ju komma i den åldern nu där man har åtskilliga älskade på den andra sidan. Mormor, morfar, farmor, farfar, mamma och pappa bara för att nämna de allra närmaste. Det är tungt när man tänker på att man aldrig får träffa dem igen, men samtidigt är jag otroligt glad att just jag har haft just dem som mina närmaste!

Jag hade en fantastisk barndom och uppväxt, med många fina människor som skänkte kärlek och trygghet. Jag hade fina vänner och gick i en bra skola med väldigt få negativa händelser. Jo, jag är nog väldigt lyckligt lottad när jag tänker närmare efter!

Men just denna dag tillåter jag mig att minnas, att fälla en tår av saknad och att tacka dem som nu förhoppningsvis är på en vacker och trygg plats. Kanske får jag en dag återse dem alla och glädjas med dem ännu en gång. Jag är inte djupt troende, men jag måste erkänna att något tror jag ändå på, även om jag inte riktigt vet vad jag skall kalla det. Hoppet att det en dag inte bara skall vara slut för evigt finns där. Jag vill så gärna tro att bortom döden finns det en fortsättning på det vi har påbörjat här på jorden, vad skulle det annars vara för mening med vår korta tid här?

Så till sist vill jag önska er alla en fin, stämningsfull och trevlig helg! Tänd några ljus och tänk på alla dem som betytt något extra just för dig!